Jag vet inte varför men jag orkar verkligen inte med skolan längre. Allt är skit och jag har börjat skolka förmycket. Min hjärna exploderar snart för jag måste få reda på varför jag inte pallar mer? Jag pratade med en på skolan i fredags och vi kom in på det här med pappa, jag började gråta och fifan vad jobbigt det var. Jag berättade inte alls mycket, men samtidigt så berättade jag mer än jag någonsin sagt till någon annan förrut. Jag ångrar det som fan. För jag vill inte att andra skall veta, jag vill inte ge dom någon anledning att tycka synd om mig. För att jag hatar när andra tycker synd om mig. För jag vet att dom pratar med andra om mig då. Jag vill börja med fotbollen igen, jag ville aldrig sluta. Men min pappas död gjorde mig svag, det förändrade mig som fan. jag orkar inte bry mig om någonting längre, förut brydde jag mig om mina betyg jag brydde mig om vad folk tyckte och jag brydde mig om allt men det enda jag bryr mig om nu är min familj. För jag är livrädd för att förlora min mamma, min bror eller min syster. Såfort jag inte vet vart dom är eller om dom är försenade börjar jag tänka ifall det hänt något, ifall dom kanske krockat och ligger på sjukhuset och kämpar för sina liv. Jag skulle inte klara av det, jag skulle försvinna och då menar jag inte bara själsligt jag menar fyskiskt också, jag skulle ta mitt eget liv om jag förlorade någon av dom också. Det skulle ha blivit för mycket helt enkelt. Innan pappa dog kunde jag inte föreställa mig ett liv utan någon av mina föräldrar eller utan någon av mina syskon och det kan jag fortfarande inte. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att han inte är här längre, att han inte finns mer och att jag aldrig kommer få prata med han mer. Idag är det fars dag och jag önskar att jag hade fått fira den med pappa. Få ge han en present som jag alltid har gjort, få krama honom och säga "jag älskar dig" något som jag aldrig kommer få göra igen. Om jag ändå bara hade tagit vara på den tid jag fick me min pappa, varför brydde jag mig om att han drack och varför tog jag avstånd från han bara för att han svek mig fler gånger än jag kan räkna?

Pappa jag älskar dig och jag är ledsen att det blev som det blev och att jag gjorde som jag gjorde, förlåt!♥